Så var det då äntligen dax för Gordons återbesök. Nervöst. Tappade ju en sko för några veckor sedan och var sen halt när den slogs på. Men idag kunde de inte se någon hälta!

Det har inte hänt tidigare att han varit ren två besök i rad. Kanske kan man börja hoppas igen. Nu gäller det bara att han håller för belastning. Ni kan lita på att det blir en otroligt långam rehabilitering. Nu får inget stressas fram.

Inget återbesök i morgon för herr Gordon. Kliniken ringde idag och ställde in besöket pga sjuk veterinär. Ja, det är väl ingen katastrof. Hade gärna åkt upp igen nu, men samtidigt har han ju inte blivit riden mer än 1 gång sedan senaste hältan. Kanske bara är positivt rent ut av att vänta två veckor till. Men tyvärr får jag inte träffa "vår" veterinär nästa gång utan en av hans underveterinärer. Det känn ju mindre roligt.

Solmyrkvi - VILKEN COOLING

Var och hämtade honom vid lunchtid. Han gick utan att tveka på transporten, fast det var första gången han åkte själv. Inte en rörelse kändes under resans gång, det var så man undrade om han var med överhuvudtaget. Mellanlandade sedan hos Ulla. Där fick han vila sig en lite stund innan vi lastade honom på nytt men nu med Mestari som sällskap.

Vi stäppte dem sedan själva i en hage. Och vilken uppvisning det blev!!!

Båda travade runt med värsta arabsvansen rakt ut, typiskt att man inte har kamera eller ännu hellre filmkameran med vid sådana tillfällen. U såg nästan lite tårögd ut när vi stod och beundrade Mestari. Hans trav var enorm, såg nästan ut som han inte satte ned hoven i backen utan travade på moln. De kände definitivt igen varandra i alla fall.

Ja, på lördag är det dax igen. Håll tummarna för mig.

På fredag är det dax för den lilla att lämna flocken. Nu är han inne på det 4:e året och inridning närmar sig. Ska hämta upp barndoms kompisen Mestari på vägen till vuxenvärlden oxå.

Undrar om de saknat varandra? De borde väl ändå känna igen varandra än? Det är ju bara 4-5månader sedan de skildes.

Ja, nervös är jag i alla fall. Inte för transport eller återseendet att barndomskompisen, utan för hur inridningen ska gå. Vill ju att han blir min drömhäst!!

Åkte med Gordon till Nina för att få hästen skodd så fort som möjligt. När skon var på plats gick jag med honom på stallgången, och gissa vad! Han är halt.

Jaha, kan det vara sömtryck? Ur med en söm i taget, men tyvärr ingen skillnad. Av med hela skon samt sula igen. Ja, då vart han ju ömfotad så vi såg ingen hälta. På med skon igen och minimalt med söm, fortfarande halt.

Hur är det möjligt, friskförklarad i ca 2 veckors tid....

Får väl hoppas att det är något nytt som läker snabbt, han får stå på finadyn och vila en vecka igen då.

Är så less... Vill ha en frisk häst

Typiskt.. När man äntligen ska få komma igång och rida (okej då, skritta) på en friskförklarad häst, ja då har han behagat att tagit av sig en sko. Och naturligtvis var det höger bak som saknades.

Varför??? Ledig i 7 dagar och planerat in skritt, longering och handhästritter för att variera oss. Skritt är ju inte riktigt min favoritgångart men det är ju ändå bättre än att inte rida alls. suck

Ja, det är var vi tror.

Var på återbesök i dag. Böjde sakroidalleden båda på höger och vänster, ingen reaktion! Men som den pessimist jag är så bokar vi naturligtvis in ett nytt återbesök i januari. Törs inte riktigt hoppas än. Efter snart 2års hälta kan han väl inte bara vara frisk??? Sån tur kan jag inte ha.

Men han har faktiskt efter nästan tre veckors idogt longerande musklat sig mycket bättre på ryggen. Han har longerats över kavalettibommar varvat med pessoa.

25 Okt var vi till Brunmåla och träffade den tyske veterinären Björn Nolting. Vilken människa…. Han såg direkt vilket ben den handlade om trots att 90% av de som sett Gordon inte tror att han är halt alls. Björn böjde höger bak på sedvanligt sätt, ingen reaktion i has, kota eller höft. Sen böjde han på ett för mig nytt sätt. Han tog höger bak och böjde in under magen och fram mellan vänster fram och bakben. Då blev han ordentligt halt! Kände en otrolig lättnad att äntligen hitta orsaken.

Problemet är enligt Björn inflammation i si-leden i bäckenet. En muskel på korset krampar också till följd av inflammationen, vilket i sin tur gör att ischias nerven kommer i kläm. Därav känslan av att tappa bakbenet.

Men han tror att Gordon kommer att bli frisk!!!Det kommer antagligen att krävas några behandlingar med tanke på att han haft problemet  i nästan 2 år. Han sprutas med antiinflammatoriskt och muskelavslappnande läkemedel.

I går var vi på första återbesöket. Fick då en ny veterinär, så  lite svårt att utvärdera första behandlingen.

Men jag tror han mår mycket bättre. Nu leker han för fullt igen, och är ett monster att hantera!Totalt understimulerad! Borde nog lära honom göra konster, inte riktigt min grej dock. Idéer mottages tacksamt.Nästa återbesök i mitten på Dec och då får vi träffa Björn igen. /åsa