Idag växte de små dagisbarnen till första klassare. Har sadel för andra gången. Blev sedan ledda i longervolten med ryttare i sadeln.

Så var det då äntligen dax för Gordons återbesök. Nervöst. Tappade ju en sko för några veckor sedan och var sen halt när den slogs på. Men idag kunde de inte se någon hälta!

Det har inte hänt tidigare att han varit ren två besök i rad. Kanske kan man börja hoppas igen. Nu gäller det bara att han håller för belastning. Ni kan lita på att det blir en otroligt långam rehabilitering. Nu får inget stressas fram.

Inget återbesök i morgon för herr Gordon. Kliniken ringde idag och ställde in besöket pga sjuk veterinär. Ja, det är väl ingen katastrof. Hade gärna åkt upp igen nu, men samtidigt har han ju inte blivit riden mer än 1 gång sedan senaste hältan. Kanske bara är positivt rent ut av att vänta två veckor till. Men tyvärr får jag inte träffa "vår" veterinär nästa gång utan en av hans underveterinärer. Det känn ju mindre roligt.

Solmyrkvi - VILKEN COOLING

Var och hämtade honom vid lunchtid. Han gick utan att tveka på transporten, fast det var första gången han åkte själv. Inte en rörelse kändes under resans gång, det var så man undrade om han var med överhuvudtaget. Mellanlandade sedan hos Ulla. Där fick han vila sig en lite stund innan vi lastade honom på nytt men nu med Mestari som sällskap.

Vi stäppte dem sedan själva i en hage. Och vilken uppvisning det blev!!!

Båda travade runt med värsta arabsvansen rakt ut, typiskt att man inte har kamera eller ännu hellre filmkameran med vid sådana tillfällen. U såg nästan lite tårögd ut när vi stod och beundrade Mestari. Hans trav var enorm, såg nästan ut som han inte satte ned hoven i backen utan travade på moln. De kände definitivt igen varandra i alla fall.

Ja, på lördag är det dax igen. Håll tummarna för mig.

På fredag är det dax för den lilla att lämna flocken. Nu är han inne på det 4:e året och inridning närmar sig. Ska hämta upp barndoms kompisen Mestari på vägen till vuxenvärlden oxå.

Undrar om de saknat varandra? De borde väl ändå känna igen varandra än? Det är ju bara 4-5månader sedan de skildes.

Ja, nervös är jag i alla fall. Inte för transport eller återseendet att barndomskompisen, utan för hur inridningen ska gå. Vill ju att han blir min drömhäst!!